det mesta jobbiga jag vet, är val. val man måste göra, jag vill bara att allt ska va som det är och jag vill inte behöva göra val som kan förändra hela mitt liv, min vardag och mitt välmående. jag är så rädd för att ångra saker jag gjorde, val jag valt. konstigt nog är det inte mycket i livet jag ångrar, men nu är jag i en situation. där jag inte vet vad jag vill, vad jag ska göra, vilken väg jag ska gå för att göra det bästa av situationen.

jag har en tendens att tänka på andra före mig själv, jag sätter andra i det första rummet. jag har alltid gjort det, och det är det som gör att jag har svårt att välja när det kommer till ett val som kan förändra både mitt och en annan persons både liv och välmående.

det värsta med allt är att göra ett val, som någon annan får lida för. att se en person må dåligt för något man själv valt. samtidigt så kan man inte bara tänka på andra, man kan inte gå runt och tänka på saker man ska ta itu med, men måste ta tag i det. man måste göra val, man måste. hur ogärna man än vill, och hur rädd man än är. så är det en del av livet, att välja, göra beslut och sen ta konsekvenserna, vare sig det är bra eller dåligt.

jag har iaf satt mig i en sån hemsk situation igen, som jag bara vill lösa. jag vill bara ha det över, för jag vill inte ha det såhär. samtidigt som jag bara vill glömma, jag vill bara glömma att jag måste välja, att jag måste ta itu med det där dumma valet..