besvikelse
besvikelse är något jag ofta får uppleva, om jag ska va helt ärlig börjar jag bli riktigt trött på det. det finns personer som aldrig slutar förvåna en. vad man än gör, hur givmild och generös man än är får man alltid skit tillbaka. jag undrar ofta vad jag gör för att förtjäna sånt. man ställer alltid upp, man finns alltid där, whenever, wherever. och sen kommer den dagen man får kniven i ryggen.
idag var en sån dag, när man förlitar sig på en person, och sen får veta att den går bakom ryggen på en. ih, det finns inte ord. tillit är det starkaste som finns, allt bygger på tillit, vänskap, förhållande, you name it. och det gör bara så fruktansvärt ont. jag kokade, jag skakade och jag fann knappt ord. tur att någon i denna värld vet vad som är rätt och fel, och vet när och vad som ska sägas och inte sägas. du vet vem du är och jag uppskattar det mer än vad ord kan beskriva.
men frågan jag ställer mig själv är varför jag aldrig blir förvånad, folk slutar aldrig förvåna en. tacka gud vet jag dom som jag verkligen kan lita på, och i nuläget, efter allt, så vet ni vilka ni är. och nu på 6 veckor har jag blivit sårad två gånger, då börjar man verkligen undra, vad gör jag för fel?
nu är klockan 10 över 2 och har precis kommit hem från rosil. hon johanna och milly kom förbi innan, snackade lite. och som vanligt var det underbart att se dom. gick sen hem till rosil för att hämta johannas saker, efter det så åkte johanna hem. sen var det dags för film, precis när vi satt igång filmen fick vi för oss att kalla på anna, och det gjorde vi. gick och mötte henne för att sen sätta igång filmen igen.
kollade på den hemska filmen, "girl next door", en riktigt hemsk film som påminde väldigt mycket om "american crime". efter det satt vi och flabba lite och skrattade en hel del, vilket jag behövde. känns som jag är på helt fel spår nu för tiden, och jag ska göra allt för att komma rätt igen. det lär väl ta sin lilla tid, men tiden läker alla sår, så är det bara. livet är ingen dans på roser, och sånt här får man leva med. livet går inte under, och jag är inte den som ger upp.
nu är det snart läggdags, kanske blir ängelholm imorgon bitti med mamma, sabina och mormor. får se hur pigg jag är på det imorgon, trots allt bara 8 timmar dit, ish. sleep tight folks.

idag var en sån dag, när man förlitar sig på en person, och sen får veta att den går bakom ryggen på en. ih, det finns inte ord. tillit är det starkaste som finns, allt bygger på tillit, vänskap, förhållande, you name it. och det gör bara så fruktansvärt ont. jag kokade, jag skakade och jag fann knappt ord. tur att någon i denna värld vet vad som är rätt och fel, och vet när och vad som ska sägas och inte sägas. du vet vem du är och jag uppskattar det mer än vad ord kan beskriva.
men frågan jag ställer mig själv är varför jag aldrig blir förvånad, folk slutar aldrig förvåna en. tacka gud vet jag dom som jag verkligen kan lita på, och i nuläget, efter allt, så vet ni vilka ni är. och nu på 6 veckor har jag blivit sårad två gånger, då börjar man verkligen undra, vad gör jag för fel?
nu är klockan 10 över 2 och har precis kommit hem från rosil. hon johanna och milly kom förbi innan, snackade lite. och som vanligt var det underbart att se dom. gick sen hem till rosil för att hämta johannas saker, efter det så åkte johanna hem. sen var det dags för film, precis när vi satt igång filmen fick vi för oss att kalla på anna, och det gjorde vi. gick och mötte henne för att sen sätta igång filmen igen.
kollade på den hemska filmen, "girl next door", en riktigt hemsk film som påminde väldigt mycket om "american crime". efter det satt vi och flabba lite och skrattade en hel del, vilket jag behövde. känns som jag är på helt fel spår nu för tiden, och jag ska göra allt för att komma rätt igen. det lär väl ta sin lilla tid, men tiden läker alla sår, så är det bara. livet är ingen dans på roser, och sånt här får man leva med. livet går inte under, och jag är inte den som ger upp.
nu är det snart läggdags, kanske blir ängelholm imorgon bitti med mamma, sabina och mormor. får se hur pigg jag är på det imorgon, trots allt bara 8 timmar dit, ish. sleep tight folks.

i adore you
LATER!
Kommentarer
Postat av: Anonym
jag finns om du vill prata <3<3
Trackback